Skogspolitiken sviker både natur och skogsägare
Skogsstyrelsen hinner inte göra sitt jobb vilket leder till att både natur och enskilda skogsägare drabbas. Regeringens förslag på lösning är att försvaga skyddsreglerna.
Debattartikel i Östersundsposten 13/21 2025
På papperet ska svensk skog förvaltas med hänsyn till naturen. I praktiken läggs ett orimligt stort ansvar på enskilda skogsägare, samtidigt som tillsynen är otillräcklig. Det är en myt att avverkningar stoppas i stor skala. Tvärtom går de allra flesta igenom – även där skyddade arter finns. Skogsstyrelsen har själva medgett att de bara hinner granska en bråkdel av alla avverkningsanmälningar. Resultatet blir att skogar med höga naturvärden avverkas, även i vårt län.
Regeringens svar på detta är inte att stärka tillsynen, utan att försvaga skyddsreglerna. Nu föreslås att endast akut hotade arter ska kunna stoppa en avverkning. Det innebär i praktiken att många arter tillåts fortsätta minska tills de befinner sig på randen till utrotning – först då ska de få reellt skydd. Detta riskerar att leda till att ännu fler arter på sikt blir akut hotade, vilket i förlängningen också försvårar skogsbruket genom ökade konflikter och mer akuta ingripanden.
Samtidigt uppmuntras ett skogsbruk där virket ofta används i kortlivade produkter, trots att klimatnyttan är det som oftast lyfts fram. Konsekvenserna är tydliga: sämre virkeskvalitet, fortsatt utarmning av skogens biologiska mångfald genom förlust av känsliga och hotade arters livsmiljöer samt försvagade skogsekosystem till följd av skogsbrukets metoder.
Ofta framställs skogen enbart som en privat investering. Men skogen är ett levande ekosystem som ger hela samhället nyttor: biologisk mångfald, klimatanpassning, vattenreglering, luftrening, friluftsliv och folkhälsa. Frågan är därför om enskilda aktörer verkligen ensamma ska kunna avgöra framtiden för dessa värden.
Det finns redan idag länder som jobbar med alternativa ersättningsmodeller för skogsägare. I södra Finland används så kallade PES-system (Payment for Ecosystem Services), där skogsägare ersätts för de biologiska och kulturella värden deras skogar bidrar med – med både statlig och privat finansiering. Ett sådant system skulle minska konflikter, stärka naturvården och ge skogsägare rimlig ersättning även för annat än virke och pappersmassa.
Det är hög tid att även Sverige tar detta steg. Skogspolitiken måste bygga på både ansvar och rättvis ersättning – annars fortsätter vi att skjuta problemen framför oss.
Lennart Karlsson, Naturskyddsföreningen Nedre Härjedalen
Mats Ricklund, Naturskyddsföreningen Västra Härjedalen
Simon Borg, Naturskyddsföreningen Åre
Paul van den Brink, Naturskyddsföreningen Krokom
Bengt Strömstedt, Naturskyddsföreningen Vattudalen
Styrelsen, Naturskyddsföreningen Östersund
